Jag och Iris

Igår när det var läggdax för Iris så var det inga större problem att få henne att sova. Helt utmattad efter all lek med mormor. Däremot så tog det inte lång stund innan hon vaknade och var hur ledsen som helst. Jag gick in och lyfte upp henne och gav henne en napp. Tystnad. Men i samma stund som jag la ner henne i sängen igen så började gråten igen. Samma sak igen, upp, napp, tystnad. Väl tillbaka i sängen, gråt. Iris vägrade helt enkelt att sova ensam. Funkade skitbra när jag la henne i vår säng och la mig bredvid men i samma stund jag reste på mig så började det igen. Så det hela slutade med att jag fick sova ensam och Emma och Iris delade säng, inte spjälsängen dock utan gästsängen. 
Jag undrar vad det är som händer i hennes lilla hjärna när det blir så. Och jag undrar också vad det är med min eller Emmas kropp som skänker henne trygghet. Har en tanke om att det är våra kroppars ljud. Så nu har jag kommit på en skitbra uppfinning. En madrass med kroppens alla ljud. Emma sa att det redan finns skivor med det så nu ska jag bara komma på ett bra sätt att få in en liten cd-spelare och hörtalare i en madrass. Tror det finns massvis med pengar att tjäna på detta.