Så här var det

Så här var det alltså i lördags om du frågade mig.

Jag och Emma vaknade och åt en frukost ihop, vår sista som ogifta. Efter det så gick Emma till Elin som skulle fixa hennes och Annas hår. Och här satt jag i min ensamhet och tänkte på vad som komma skulle. Men, säg den ensamhet som varar för evigt. Efter en stund dök Dadda upp och för att slippa ha en massa måsten så stack vi direkt till Packhuset, där jag och Emma skulle spendera natten, för att checka in.
När det var klart så drog vi oss hemåt för att stryka skjortan. Nu fick vi lite problem med det så i panik så ringde jag Ika som kom och gjorde ett försök. Nu funkade det inte för Ika heller men hon kom på att hon kunde gå ner till kemtvätten och ångstryka skjortan. Problemet var bara att kemtvätten var stängd så hon gick helt enkelt hem till sin mamma som fixade till det. Så tack Ika och Gunilla för att jag slapp gå skrynklig i lördags.
Efter en god McDonaldslunch, min sista som ogift, så började det dra ihop sig och vi började klä på oss. Och nej, jag var inte oduschad för jag passade på att göra det när Dadda var och handlade mat. Så, på med alla kläder, knyta skorna och så var vi redo.
Åkte och hämtade min blivande, som var så otroligt vacker, och Anna för att sen ta oss till Domkyrkan där vi skulle vigas.
Vi går in i kyrkan och där möter prästen Anders oss för lite info som jag inte hörde ett ord av eftersom Iris blev rädd för Anders och valde att gråta lite. Och så var det dax.
Med Iris i famnen och med Emma på min vänstra sida så gick vi in i kyrkan till Jurassic Park-låten. Blev förvånad över vilken liten bit vi skulle gå och glömde helt bort att titta på alla som var där. Väl framme vid altaret så släppte jag ner Iris som gick och ställde sig vid Anna. Och där stod hon resten av vigseln förutom en stund i slutet då hon satte sig ner och vilade lite. Hon var hur duktig som helst och jag var hur stolt som helst. Åter till ämnet.
När vi väl var på plats framme vid altaret så började alla känslor att komma över en. Och när Josefine sjöng Utan dina andetag av Kent så kom det lite tårar. Sjukt att känna så mycket känslor på en och samma gång. Nåja, helt plötsligt var det dax för Anders att fråga oss om vi ville ha varandra och det ville vi och så skulle vi säga våra löften till varandra. Mitt i mitt löfte så ler Emma så pass mycket att jag brister ut i skratt precis efter att jag sagt att jag skulle vara henne trogen. Blev lite komiskt tyckte en del medan jag mest tyckte det var jobbigt. Sen var vi gifta. Mer sång( Du är allt med Sonja Alden, mer känslor och lite mer gråt. Sen var det utgång och själva vigseln var över. Och nu var det bara lycka och alla nerver som jag haft innan var borta. Ut på kyrktrappan för att möta folkets jubel. Massor med kramar och att stå i centrum på det sättet var en konstig känsla. Men den störta känslan var ändå lyckan.
När folket började skingras så stack vi iväg för fotograferingen. Vart vi var är hemligt och hur bilderna blev vet vi inte än men jag litar fullkomligt på att Sofie fick en massa bra bilder. Det var lite kallt att vara ute i ungefär en timme. Men det var det enda som inte var perfekt med denna dagen.
När vi kom till festlokalen så fick vi en varm drick och det var en massa kramar och gratulationer innan det var dax att sätta sig till bord. Vill ni veta menyn? Då får ni det. Till förrätt var det Räkor på två vis, en klassisk skagen och Räkor med smak av Thailand. Till varmrätt var det Oxfile med doft av rosmarin och potatisterrin med smak av timjan. Till efterrätt var det ljummen jordgubbssoppa, creme brulee och ananassalsa. Och till det en massa vin.
Under middagen så hölls det en massa tal. Kan ärligt säga att jag blev rörd av alla tal. Och så blev det en liten redovisning från möhippan där höjdpunkten var en häslsning från Dregen till oss och så var det lite film från svensexan och den filmen blev succe. Och som siste talare så var det alltså jag. Var faktiskt inte det minsta nervös inför mitt tal men det var oerhört jobbigt att hålla tillbaka alla känslor som bubblade upp inom mig. Fick ta ett antal konstpauser då det höll på att brista för mig. Bra blev det iaf och allt avslutades med att jag kysste min underbara fru.
Sen var det dax för vals. Jag och Emma tränade i ca 30 sekunder dagen innan men det räckte för vi svängde runt en liten stund utan att det såg allt för jävligt ut. Tror jag iaf.
När dansen var avklarad så började festen på riktigt. Och hela kvällen var helt suverän och jag tror att alla hade kul. Jag hoppas det iaf.
Blev inte riktigt så mycket känslor i detta inlägget som jag trodde men det struntar jag i. För nu vet ni ungefär vad som hände.
Avslutar med lite bilder som jag snott från Marlenes blogg. Läs den gärna på www.marlenejansson.blogg.se .


Vigselakten


På kyrktrappan


Jag håller tal


Och så lite vals


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0