Jag och Iris

Idag så har Iris varit på sitt första barnkalas. Alfons fyllde ett för ett tag sen och idag skulle han firas. Var kul för Iris att få leka loss och umgås med lite andra barn och hon trivdes som fisken i vattnet tills tröttheten slog till. Då blev det gnäll. Och det har varit lite halvgnälligt idag. Vi har haft våra duster om lite allt möjligt under dagen. Hon vägrar att ta på sig blöja, hon vägrar att ta på sig kläder och hon ska klättra uppför en rutchbana när andra barn ska åka ner. Och så blir hon helt galen när jag försöker få henne att göra som jag vill. Ena stunden så spänner hon sig allt vad hon har för att i nästa bli helt slapp i kroppen samtidigt som hon kränger runt. Är rätt läskigt vill jag lova. Man har inte riktig kontroll på henne när hon gör så och jag blir livrädd att tappa henne. Så det får hon sluta med omedelbart för annars får hon vara naken hela dagarna och vi kan inte lämna lägenheten. Och hur kul är det?

Och idag så blev jag riktigt arg på Iris för första gången. Visst, man har blivit arg när hon hållt på och dumma sig vid blöjbyten men då är det mest av rädsla för att hon ska slå sig. Men idag så var det bara ilska inom mig. När vi håller på att bråka om en klänning hon ska ha på sig så kränger hon runt, tar tag i mig som vid en kram och biter mig stenhårt i axeln. Blev en rejält hård röst, arg blick och ett antal fy, aj, aj, nej och du får inte bitas osv. Och hon låg där på sängen och såg riktigt skamsen ut så hon visste nog att hon gjorde fel. När man skällt på henne innan så har hon ofta blivit ledsen men nu var det bara skam i hela hennes uttryck. Så förhoppningsvis så gick budskapet in.
Men efter utskällningen så lugnade jag snabbt ner mig och så kramades vi och jag kände mig som en bra far som löst situationen på ett rätt bra sätt.

Nu blir det OS resten av kvällen och så blir det tidig uppgång imorgon för att se Sverige-Finland i hockeyn