Jag och Iris

Lördagen började med att jag gick upp mitt i natten för att försöka få Iris att somna om. Slutade med att jag låg och sov i extrasängen med henne tätt intill. Och då var det jag som skulle få sova hela natten. Men det är inte direkt något man tänker på när man hör henne vakna. Då går man upp. Men Emma var snäll och kom in och sa till mig att vi kunde byta vid halv tre och det är jag glad för. För när klockan var fyra ville Iris inte sova mer utan då skulle hon upp. Jag själv fick sova till 10, skönt.

Idag hände något jag inte vill vara med om fler gånger. Jag och Iris leker inne i hennes rum och jag ska sträcka mig efter en leksak. I samma stund som min arm far iväg så böjer Iris fram huvudet så det slutar med att jag sätter en knoge rätt i hennes panna. Vrålskrik och gråt i mängder. Lyckades trösta henne rätt fort dock men jag har aldrig känt mig som en sämre människa. Var hemskt. Mådde fysiskt och psykiskt dåligt ända tills hon gav ifrån sig ett litet skratt och log mot mig. Då kände jag att jag var förlåten.
Så från och med nu ska jag slå in mina händer i bubbelplast när jag leker med henne så att det inte händer fler såna här olyckor.

Nu blir det myskväll i tv-soffan men som avslutning så bjuder jag på en bild när Iris provar min keps. Den är lite stor för henne och jag hoppas att hon aldrig växer i den. För vem vill ha ett ballonghuvud som jag.