Jag och Iris

Idag så var det världspremiär för Iris, det var första gången hon gungade. Till en början så var det hur kul som helst och hon skrattade sitt härliga skratt. Men efter ett tag avtog det roliga i det hela och det såg mest ut som om hon tyckte det var läskigt. Så skrattet övergick nästan till gråt och då tyckte Emma och jag att det var nog. Men nu har hon iaf prövat och jag antar att det inte var den sista gången i hennes liv som hon gungade. Kommer nog att göra ett nytt försök rätt snart tror jag.

                                                      En gungande Iris


Iris är annars på ett underbart humör. Det började igår kväll då hon överföll både mig och Emma i soffan med pussar, kramar, skratt, slitande i hår och hud och så en enorm massa energi. Hon busade så mycket att hon spydde och då tyckte jag och Emma att det fick räcka med busandet. Men humöret håller i sig idag. Har inte upplevt Iris så här glad och pratsam som hon är nu någon längre tid innan. Har varit lite korta perioder men nu har det varit konstant i ett dygn. Kan det vara för att hon vet att jag ska vara hemma nu??