Jag och Iris

Har börjat fundera på om jag är en väldigt tråkig person att umgås med. För av någon anledning så har jag sällan problem med att få Iris att sova. I lördags så var det god natt strax efter åtta och igår eftermiddag så räckte det med att jag tog upp henne och vaggande henne i två minuter för att hon skulle somna. Igår gjorde det väl inte så mycket att hon sov eftersom jag ändå satt och tittade på fotboll men iaf. Men det var väldigt mysigt när hon vaknade i min famn och fick några majskrokar att smaska på. Hon satt där så nöjt och åt och tittade upp på mig och fyrade av sitt charmigaste leende. Då smälter man.

I övrigt så var det en rätt så grå och trist dag igår. Var extremt trött och inte alls så humör. Och det blev inte bättre av att Bajen som vanligt fick stryk. Men nu är äntligen allsvenskan över och jag kan börja ladda inför nästa års superetta. Skitkul.....
Det som däremot värmde igår var att Bajens fans än en gång visade att vi inte är som alla andra. Att ha drygt 4000 på en helt betydelselös match, där det dessutom står klart att laget kommer sist och åker ur är bra. Att de 4000 som är där sjunger och för ett jävla liv hela matchen är bättre. Och att hela arenan står upp och sjunger sista fem minuterna plus att de står kvar efter matchen och fortsätter sjunga och hylla föreningen Hammarby är bara bäst. Tårarna rann nedför kinderna när jag satt framför tv:n och det enda jag kände var kärlek. Fy fan. Det är det här som är Hammarby för mig. Vi är Hammarby även när det är som tyngst. Inte som andra lags supportrar som hellre ser en guldmatch där inte det egna laget ens spelar för att den matchen är intressantare. Fy fan för sånt. Hur eller hur så önskar jag som fan att jag hade varit där, sved att sitta framför tv:n. Ska kanske ta med mig familjen och flytta till Stockholm.