Jag och Iris

Tydligen så hatar Iris mamma mig för tillfället. Eller rättare sagt, hon hatade mig men har nu förlåtit mig. Varför undrar ni kanske då och det ska jag berätta.
Idag på morgonen när jag skulle gå så gick jag in till Emma och Iris som låg och halvsov i sängen för att säga hej då. Kläckte då ur mig på skämt till en trött Emma att "du kan väl inte vara trött som har sovit så länge två nätter i rad".
Då var jag medveten om att hon varit uppe vid fyratiden för att ta hand om en vaken och gnällig Iris. Vad jag då inte visste var att hon hade varit uppe några gånger till medan jag legat och sovit gott.
Så, vad har jag då lärt mig av detta? Att man aldrig ska skämta med en trött mamma som haft nattpasset när klockan inte ens har passerat sju. Kan vara något att tänka på för alla er andra också om ni hamnar i samma situation.