Jag och Iris

Det blev inte riktigt som jag planerat ikväll. Kvällsmaten intogs utan någon sovstund innan. Men nu sover hon som en liten gris. Fast vis av erfaranhet så vet jag att det kan ändras fortare än Lucky Luke drar sin pistol. Hon är så söt när tröttheten börjar komma och hon kliar sina ögon som om det verkligen var sand i dem. Och det är inte lite sand som verkar kommit in i ögat. En annan hade haft så röda ögon så man hade sett brutalt bakfull ut. Fattar inte att hennes ögon orkar med allt gnugg.

Nu till något helt annat. Igår kväll vid 17:10 så fick Iris en liten kompis. Martin och Bettys lilla tjej kom då till jorden. Är så glad för deras skull och längtar tills jag får träffa dem. Är lite avundsjuk på vad de just nu upplever. Den där första tiden då allt är så nytt. Då allt bara är mysigt. Då man inte riktigt fattat vad som hänt. Måste erkänna att de där första dagarna var bland det bästa jag någonsin upplevt och kommer uppleva. Får hoppas att Martin och Betty upplever det på liknande sätt.
Så avslutningsvis så vill jag, Emma och Iris bara säga,
ett stort, stort grattis och massor av kramar till er alla tre.