Jag och Iris

När man sitter här på jobbet en måndagmorgon så inser man hur lång tid det är kvar innan man får en heldag med Iris igen. Det är rätt tråkigt att veta det men samtidigt så blir det mindre och mindre tid kvar av veckan. Och till denna helgen kommer tant Ika till Kalmar och då blir det alltid mysigt och trevligt. 

Igår kväll så visade sig Iris från sin allra bästa sida. Efter att ha legat i sängen och sovit i en timme så vaknade hon till. Jag gick in i hennes rum och lyfte upp henne. Och då kom stora leendet. Och då kände jag att det inte skulle vara någon idé att försöka lägga henne igen. Så vi gick ut till Emma och där fortsatte det stora leendekalaset. Men efter lite välling så somnade hon om i sin mammas famn. 
Men jag måste säga att de gånger när hon kommer upp ur sängen igen och är på det underbara humöret så vill man knappt att hon ska somna om. För den glädjen hon ger mig när hon är på det humöret går inte att beskriva.