Jag och Iris

Jag lyckades!!! Jag gjorde det!!! Jag fixade det!!! Jag är bäst!!!
För första natten sen Iris föddes så har det varit en natt utan mat. Och det var jag som fick ta det eftersom Emma hade den otroligt jobbiga natten till igår då allt var skit om du frågar Iris. Men i natt så gick det som en dans. Är väl egentligen mer tur än skicklighet men det skiter jag i, för jag lyckades.
Första gången Iris vaknade var vid halv fyra, och bara det är bra. Jag tog några trötta steg in i hennes rum, lyfte upp henne och försökte få henne att somna om. Stenkört. Men det som var positivt var att hon inte gnällde så mycket. Så hon fick stå i mitt knä och titta sig runt i mörkret tills hon började gnugga ögonen. Då lade jag henne bredvid mig i sängen och låg och klappade henne på rumpan och helt plötsligt så sov hon. Var en rätt mysig halvtimme även om ögonlocken kändes tunga. Och hade jag inte varit så kissnödig så hade jag somnat bredvid henne men nu la jag tillbaka henne i hennes säng och där låg hon och sov som en ängel. På väg till toaletten så sträckte jag armarna i luften som en segergest mitt i natten.
Kvart över fem var det dax igen. Nu var stegen ännu tröttare men denna gången räckte det med att ta upp henne och ha henne tätt intill i några minuter så sov hon sött igen.
Och sen så vaknade hon vid halv sju och det är rätt normalt så från och med nu så är det slut på nattmat för lilla damen. Och för Emma som nog brukar ta en macka eller två medan hon ändå är uppe.