Jag och Iris

Idag när jag kom hem från jobbet så fick jag det mest underbara mottagandet man kan tänka sig.
Iris ligger på golvet och leker och när jag säger hej så tittar hon upp och slänger sig åt mitt håll och kryper snabbare än vad hon någonsin gjort för att få komma till sin pappa.
Jag lyfter upp henne och ger henne en skäggig puss och hon bara skrattar, ler och dreglar lite. De fem minuterna som hon var hos mig innan jag lade ner henne på golvet igen var de bland det bästa jag varit med om. Har nog aldrig känt mig mer älskad och välkommen någonstans. Är svårt att inte bli på strålande humör efter ett sånt mottagande när man kommer hem.
Att Emma sen är på ett nästan lika bra humör som Iris gör det inte sämre. Jag är en lyckligt lottad man