Jag och Iris

Kan lugn påstå att Iris hade rätt dålig tajming för en stund sen. Vi hade varit på MAXI och handlat och hon hade varit vaken hela tiden. Satt och jollrade och hade det bra i vagnen. Vi går hemåt och när vi kommer till fängelset så somnar ungen. Och det var lagom för lunch och jag orkade inte gå mer med mitt knä. Så fylld av dåligt samvete så väcker jag henne och fruktar gråt och gnäll. Vad händer? Jo, när väl chocken över att vara vaken lagt sig så börjar hon klappa händer, jollra och slänga iväg världens leende. Så där hade jag gått med dåligt samvete i onödan.
Nu är maten nere och hon sitter och äter äpple till efterrätt och mumsar i sig som aldrig förr. Så nu siktar jag in oss på en sovstund för oss båda om en dryg timme. Blir kanon tror jag.