Jag och Iris

Jag och Iris är just hemkomna från en lunch med farmor och farfar. Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle slippa gå ut igen, för det är kallt, kallt som i en frys. Fast nu vet jag att vi ska ut en gång till men det är för en god sak så det är det värt, morfar fyller år idag och det ska vi fira. Men åter till kylan. Det biter verkligen i kinderna och det räcker med minsta lilla vind för att blod, organ och inävler ska frysa till is. Jag kanske är lite känslig men må så vara, för det är kallt. Och det är inte lätt att veta hur mycket man ska klä på Iris som bara sitter still i sin vagn. Idag blev det tre tröjor, strumpbyxor, vanliga byxor, två par strumpor, två mössor, vantar och en stor heltäckande overall som skyddar både händer och fötter. Men jag tror fortfarande att det kan vara för lite men det är svårt att veta. Hon har iofs inte klagat så det är säkert bra. Risken är att jag kanske klär på henne för mycket istället så hon sitter där och svettas istället.

Nu mer Iris. Iris har tydligen hamnat i trotsåldern och det är inget kul alls. Vad man än säger åt henne att hon inte får göra så gör hon det. När hon klättrar i torkstället så säger jag bestämt nej och bär bort henne. Fem sekunder senare så är hon där igen och gör ett nytt försök. Och det spelar verkligen ingen roll vad det än är för hon gör precis tvärtom mot vad man vill. Men det är väl bara till att fortsätta tjata och vänja sig för det är nog så här det ska vara resten av livet.

Nu ska jag och Iris sova lite tror jag. Vi måste ju vara utvilade till morfars födelsedagsfirande.