Jag och Iris

Idag är jag för första gången på väldigt länge riktigt utvilad. Iris har varit hos farmor och farfar i natt och jag och Emma lyckades sova enda till kvart över tio. Är något slags rekord för båda av oss sen Iris föddes. I normala fall när hon sover borta så brukar iaf Emma vakna rätt tidigt och då brukar jag också vakna strax efter av att hon för liv och håller på med något. Men inte idag och det är jag tacksam för.

Och sen vi gick upp så har vi varit duktiga och städat så Iris slipper äta dammråttor när hon kryper omkring på golvet. Hoppas hon uppskattar det.

Nu blir det duschen, sen blir det att åka och handla och sen blir det Lindsdal för att hämta min lilla tjej igen. Är konstigt men det behövs inte lång tid ifrån henne utan att man längtar efter henne. Och det finns inte mycket som är bättre än när hon får syn på en när hon varit ifrån mig och skiner upp som en sol och kommer springande mot en och slänger sig i min famn och ger mig en blöt puss. Det är nog det som är lycka.