Jag och Iris

Just nu hoppas jag bara att Iris är så pass frisk imorgon så vi kan göra något annat än att vara hemma. För blir det en dag till som den här så kommer jag få panik. Iris sov en dryg halvtimme på förmiddagen men det är allt. Hon hade nog behövt sova i åtminstonde en timme till under dagen för att låta kroppen ta hand om hennes sjukdom. Men icke, istället så är det en skittrött tjej som går omkring här hemma och gör allt för att inte somna. Jag tror att hon är inne i 93:e andningen just nu. Och när tröttheten kommer så kommer allt bus. Hon har slängt saker omkring sig, hon har lagt sig i smutstvätten inte mindre än tre gånger efter att jag sa till första gången, och så bara skrattar hon när jag blir arg. Det vill säga tills jag bär in henne i hennes rum och lägger henne i sängen. Då försvinner skrattet snabbt och övergår i gråt. Men hon är inte så jävla rolig att hänga med när hon är på detta humöret. Men jag får väl ta det eftersom hon är sjuk. Men nu längtar jag tills Emma kommer hem så jag kan få en liten, liten stund för mig själv. Antagligen så går jag till McD och handlar mat eftersom jag inte orkar ställa mig vid spisen. Och blir det inte så så ställer jag mig antagligen i garderoben en stund och bara andas.
Alla ni som har barn förstår mig säkert när jag säger att ibland vill man bara skrika rätt ut, som den här hamstern här nedanför. Men även om min lilla Iris går mig på nerverna ibland så är hon världens bästa tjej som jag älskar mer än allt annat, Emma och Bajen inkluderat ;-)