Jag och Iris

Idag så har det varit en dålig dag på ett bra sätt. Men det hela började redan igår kväll när Iris inte kunde sova igår utan vaknade med gråt varje gång hon lyckade somna. Men efter lite korttittande och välling så sov hon sedan tryggt i Emmas famn. Men vem skulle inte göra det?
Från morgonen och framåt så flöt allt på bra tills kedjan på cykeln hoppade. Hade dock tur i oturen för det hände utanför TeamSportia. Men i min tur i oturen så var oturen framme då han som fixar cyklarna inte var där. Men jag fick låna lite skruvmejslar så jag kunde göra ett försök själv. Men nu är det inte lika lätt att fixa detta på en elcykel som på en vanlig så jag kunde inte lösa det själv. Fick ringa till Bagarn som kom med bilen för att hjälpa mig men inte ens han fixade det. Så det var till att slänga in cykeln i bilen och jag fick sitta som ett mähä där posten ska vara för att ta mig vidare till Tegnergatan där jag skulle avsluta dagens runda, till fots med resten av posten på armen. Nu var det inte så mycket att bära. Hade varit värre om det hänt imorgon då det är Kalmarposten. Men, nu hade jag tur igen. För när jag närmar mig slutet på gatan så får jag syn på kollega Britt som är där med sin elbil och vips så har jag fixat skjuts hem. Åter igen så hoppas jag in där posten normalt ska vara. Kan inte säga att man sitter bekvämt men latheten slår att något är obekvämt alla dar i veckan. För den delen, har nog aldrig varit så svart om fingrarna som jag var när jag försökte få på kedjan. Vilken jävla olja. Och vilken jävla smörja TeamSportia hade för att få bort olja. Sån önskar jag mig i födelsedagspresent. Inte för att jag brukar få så mycket olja på händerna men den verkade bra att ha.

Såg också idag en liten istapp som jag tog kort på för att ni skulle få se. Så, titta nu