Jag och Iris

Kusinmys i soffan

Jag och Iris sitter här och funderar lite på vad lördagen har att erbjuda. Det jag vet med säkerhet är att det kommer att bli en trevlig frallfrukost med Emma, Iris och jag själv. Efter det så vet jag inte vad som väntar förutom att Emma ska gå en sväng på stan.
Ikväll så lär det också bli middag och mys hos mormor och morfar där Ida och Moa bor under sin Kalmarvistelse.
Men vad som händer där emellan har jag ingen aning om. Så jag får helt enkelt återkomma med det.

Gårdagskvällen var iaf väldigt trevlig. Vi var hos mormor och morfar och åt god mat och drack gott vin. Iris hade väldigt kul med sina kusiner. De lekte, badade, åt glass, åt mat, läste, busade och Iris var så lycklig över att ha sina storkusiner i stan.

Nu ska vi snart väcka Emma och sen ska jag ge mig ut i vinterlandskaper och inhandla frallor.

Under ett tag nu så har jag inte varit direkt populär hemma. Eller, hos Emma tror jag inte det är någon fara, det är värre med Iris. Just nu är det mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma och mamma.
Det funkar dock skitbra när Emma inte är hemma men när hon väl kliver innanför dörren så är jag inte vatten värd. Är lite jobbigt och frustrerande att inte få ta hand om sin dotter och kunna natta henne osv. Och så är det lite surt att inte kunna avlasta Emma som får ta allt.
Men nu ska jag ignorera henne lite och se om det gör så att vinden kan vända.

Vinden ja, det blåser rätt rejält här idag så det kommer att bli en blåsig och tung brevbärartur. Men vad gör det när det är sista arbetsdagen denna veckan? Då får man ta att det är tungt.

Nu ska jag återgå till arbetet

Iris sa idag att hon ville prata med morfar så då tog vi och ringde upp morfar och när Iris fick telefonen så gick hon in på sitt rum och babblade på som bara den. När Emma sen går in för att se vad hon gör så möts hon av denna synen. Frågan man ställer sig är om vi har en dotter som snart fyller två eller en dotter på 16 år?
Hon har iaf en väldigt skön och avslappnad stil.

Igår när vi var ute i Lindsdal för middag och lite mys med familjen så frågade jag mormor och hon hade några av morfars manschetteknappar kvar som jag kunde låna när jag och Emma ska gifta oss. Och idag så kom det fram att de hade legat hos mamma och pappa. Så när vi satt och åt lunch idag så fick jag titta på dem. Blev ett väldigt känslosamt tillfälle för mig. Att se morfars initialer på manschetteknapparna och inse att de tillhörde honom när han levde fick mig att sakna honom något oerhört. Saknar alltid min morfar, farfar och farmor men ibland kommer det tillfällen då saknaden blir till något mer. Och idag var det ett sånt tillfälle.

Jag har så mycket minnen av min morfar som jag aldrig kommer glömma. Vissa minnen kanske inte ens är riktiga minnen utan bara kort jag sett men som väcker känslor i mig och jag önskar att jag kom ihåg bättre. Men jag glömmer aldrig när jag fick sitta i morfars knä och styra bilen ute vid sommarstugan, eller när han lärde mig köra båten. Och jag kommer ihåg ett antal läxförhör han hade med mig. Kommer ihåg när jag fick följa med morfar till tändsticksfabriken i Tidaholm och sitta i de stora lastbilarna och de tändstickorna utan svavelplutten i ena änden som jag och Charlotte fick ha att leka med. Eller doften av hans pipa som tyvärr övergick till cigaretter i slutet, pipan var bättre. Och den sista gången vi såg varandra så hånade han mig för en misslyckad färgning av håret som slutade med att jag såg ut som en morot som han uttryckte det. Glömmer inte heller hur och när jag fick reda på att morfar var död. Vet exakt var jag var, vad jag hade gjort och vad jag gjorde efter det. Efter att ha umgåtts med familjen för att sörja så gick jag upp på mitt rum, satte mig med ryggen mot garderoben och lyssnade på Tro med Marie Fredriksson. Och jag var förbannad för det var så jävla orättvist. Min morfar var när han dog pigg och frisk. Han cyklade varje dag och det var inga små rundor han gav sig ut på. Och så helt plötsligt så får han en hjärtattack. Och jag var förbannad för att jag aldrig fick en chans att säga hej då. Mina föräldrar fick säga hej då på sjukhuset men när de gjorde det så spelade jag fotboll. Önskar än idag att jag fått reda på vad som hänt innan matchen men å andra sidan så är det kanske lika bra att jag slapp se morfar död så minnet av honom är glädje och liv istället för död.

Vet inte varför jag skriver detta men ibland är det skönt att skriva ner vad man tänkt under dagen och att jag gör det på bloggen är väl för att kanske få fram en lite annan sida av mitt liv än bara barn, fotboll, jobb osv.


Kommer iaf vara väldigt speciellt för mig att bära morfars manschetteknappar på min bröllopsdag och veta att han på det sättet är med mig.

Tills sist, morfar, jag saknar dig

Morfars manschetteknappar. initialerna står för Gunnar Kerstensson

Glömde tydligen att skriva något igår så det gör jag nu istället. Lördagen började en timme för tidigt för mig. Jag och Emma brukar få en sovmorgon var på helgerna och då brukar vi få sova till nio. Nu ville Iris att jag skulle gå upp redan vid åtta. Hon lyckades dock inte riktigt med sin olan utan jag låg kvar i sängen till strax innan halv nio. Men det blev en för tidig uppgång iaf.

Efter frukost och allt annat som hör morgonen till så tog vi en sväng på stan och uträttade en del saker inför framtiden. När jag kände mig klar med stan så tog jag bussen ut till Dadda. Hos Dadda blev det lite skitsnack, fotboll och lite bilder från Thailand. Allt verkade vara bra med Dadda förutom att han såg ut som en taliban med ett väldigt stabilt skägg.

Sen hoppade jag på bussen ut till Lindsdal och gissa vilka som satt på den bussen? Rätt, Emma och Iris. Så kvällen spenderades ute i Lindsdal där vi åt middag och umgicks med faster, farbror, Arvid, farmor, farfar och gammelmormor. Blev en rätt sen buss hem med en jävla massa folk som skulle ut så det var livat. Fan vad jag inte längtar till Iris blir så gammal att hon ska ut. Och när det väl är dax för det så hoppas jag verkligen att modet är förändrat för idag verkar det som om den som har kortast kjol vinner och så vill jag inte att det ska vara om några år. Nä, då ska det vara långkjol, heltäckande överkropp och det ska inte se det minsta slampigt ut.
Men de var en trevlig tjej som förvisso såg ut som ett halvt sprutluder som tittade på Iris så mycket och avslutade med att säga att vi "har en väldigt söt bebis" innan hon hoppade av bussen. Tack för det.

Igår så satte vi upp lite väggdekorationer i Iris rum. Först så satte vi de över sängen och då blev de rätt snabbt nedrivna av en liten bustjej. Då flyttade vi dem och då trillar de ner av sig självt lite då och då. Men med en massa extra dubbelhäftande tejp så sitter de nu på plats. Men att de skulle rasa ner kunde man nästan räkna ut med tanke på priset, vi köpte de nämligen i Thailand för 55 kr. Det är iaf Musse Piggs klubbhusfigurer som numera pryder Iris vägg.

Iris nya väggdekoration

Rätt så nära paradiset faktiskt

Iris är helt inne i vad som visar på tv:n

Kusinerna sitter och är söta i  Iris säng

Är nu hemma från Thailand och tillbaka i vardagen. Har varit en underbar resa som gett mig en massa minnen som jag kommer bära med mig resten av livet. Har fått se och uppleva så mycket saker som jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om. Har träffat människor som jag alltid kommer minnas. Har fått se Iris växa så mycket på två veckor så jag knappt hängde med. Jag har fått en insikt i hur lyckligt lottade vi är på ett sätt som bor där vi bor och på samma gång se hur mycket vi har att lära av de som har det mindre bra. Att ta vara på det som finns en nära och att ge av sig själv utan att kräva något tillbaka.

Har för den delen en jävla massa kort som jag vill visa er men just idag så orkar jag inte sitta och välja vilka. Men här kommer den bilden jag är mest stolt över att jag tog.

Se, jag vågade ta kort på en orm. Och för er som inte vet så är ormar det absolut värsta jag vet. Men jag vågade gå fram så pass nära att jag kunde ta denna bilden. Visade sedan upp den för lokalbefolkningen som kunde engelska och fick då reda på att den var "dangerous, very dangerous". Och det gör mig ännu mer stolt. Jag kunde ju dött om den fått för sig att hoppa på mig och bita mig.

Kan ta en bild till på världens bästa guide. Mannen på bilden är Pop. Han tog med mig till sina hemtrakter som ligger några mil från ön där vi bodde för att jag skulle få se lite härlig djungel och kunna ta lite fina bilder. Och inte nog med det, han visade mig runt i området där han bor, han bjöd på mat, resan dit och på en underbar upplevelse utan att jag fick betala ett skit. Allt jag kunde ge han var en tröja, iofs en väldigt fin tröja men det kändes genant att inte få betala bensin, mat eller något annat.



Nu lite Iris. Min lilla tjej har varit otroligt duktig hela resan. Hon har inte klagat överdrivet mycket över att bli smord med solskyddskräm och hudkräm och sånt. Hon har blivit en riktigt litet vattendjur. Hon älskade att bada i poolen så pass mycket att hon en gång försökte gå ner för stegen själv till poolen utan att någon var i den. Hon klarade flygresan hem väldigt bra trots att det inte finns allt för mycket att göra på ett plan. Och då är det ändå en resa på 11 timmar. Just nu är hon dock lite jetlaggad och somnade redan vid sex idag efter att ha gått upp vid halv tre i morse. Det var ingen höjdare för Emma som hade natten. Men nu är det tillbaka till verkligenheten för henne också då det är dagis imorgon.

Nu ska jag titta lite på fotbollsgalan innan jag går och lägger mig och tar igen lite förlorad sömn.